Känns som att allt smälter samman och det är svårt att hålla koll på när saker och ting blev som de blev.
Jag har träffat en helt underbar karl. Inget definitivt seriöst, men nog för att jag ska tro att det finns en rätt stor chans att det blir någe.
Men sen var det ju det där med att vilja ha det man inte kan få.. Vi pratade om det på jobbet: tjejer vill oftast ha killar dom inte kan få, även fast dom egentligen inte vill ha den personen.
Jävla M är allt jag säger. Den som är insatt vet precis vad jag menar med det.
I want him, but I know I will never get him.
Och samtidigt är jag ju så nöjd. Mannen (haha så gammal är han inte men det låter mer vuxet) som jag snackar med och har träffat är så himla underbar. På många sätt och vis. Men jag vågar inte öppna upp helt, för jag är rädd att hela M situationen ska upprepas igen.. Suck.
Hoppas bara att min rädsla inte förstör något otroligt bra. 
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar